Ordförandebrev #5
Ordförandebrev #5: Tusen, tusen tack!
Det är svårt att sätta ord på känslorna efter en sån här helg. Det är flera månaders slit, kämpande och frustration som ska tas ut. Det kommer dessutom ut i form av av glädje, skratt och tårar på ett sätt som lämnar mig helt tom.
Planeringen inför helgen gick väldigt bra, nästan lite för bra. Jag påtalade det för några styrelseledamöter i torsdags, som genast ryggade tillbaka och menade att jag riskerade jinxa det...
...vilket jag tydligen gjorde. Fredag kväll och lördag morgon fick ägnas åt att släcka fler (bildliga) bränder än vad jag kunde förutsett. Oops, my bad!
Men å andra sidan, när alla var på problemlösar-mode så var det inget som inte kunde lösas. Jag fick höra att besökarna inte hade märkt något av kaoset, och det säger väl en del om hur bra styrelsen jobbade på! Även vädret vara, trots en intensiv men kort skur, alldeles fantastiskt. Sen kanske vissa tyckte det var lite för varmt - så kanske även jag, som föll ihop på marken efter mitt tal - men det är synd att gnälla när det för en gångs skull är varmt.
På tal om framgångar, vet ni hur lång paraden var? När jag, nästan längst fram i tåget, var bakom Älvhögsborg fick jag rapporter om att de sista i paraden precis svängt av föreningsgatan ner på strandgatan. Vi täckte alltså nästan hela strandgatan!
När vi väl kom fram till Folkets Park och Subkultfestivalen väntade otroliga FELIN och bjöd på en oförglömlig show (och hennes band var också uppskattat, men om det berodde på de svettiga bandmedlemmarnas musikalitet eller andra kvalitéer lyckades jag aldrig utröna helt säkert... )!
Och kvällen sen! Vilket ös, vilket drag! Liam Teasem, Alexander of Hellsingland och Lord Studmuffin bjöd på uppskattad show och allsång. Jag har redan lovat flera besökare att allsången ska bli ett stående inslag. Efter det så tog DJ Nikki över mixerbordet, och i värmen på dansgolvet var vi många som svettades bort några extrakilon!
En rungande succé alltså, jag kan inte sammanfatta det på ett annat sätt. Nästa år är vi tillbaka, större än någonsin. Då blir det TIONDE GÅNGEN som Trollhättan Pride äger rum - det vill ni verkligen inte missa!
Nu ska jag unna mig några dagars vila och återhämtning innan planeringen för nästa år börjar. Men först återstår några tack:
● Tack Maria, Ralf, Jaqueline, Elise, Andrea, Oliver, Maja, Said och Anna för era insatser i styrelsen! Jag ser fram emot ett nytt år tillsammans!
● Tack till alla underbara volontärer som sliter och kämpar och springer och bär och svettas och... ja, allt. Och ni gör det med ett leende på läpparna, även om jag vet att ni också blir helt slut. Ni är guld värda!
● Tack till Mirre och Christian och hela den grymma staben bakom Subkultfestivalen! Jag hoppas inte det här var sista samarbetet vi hade!
● Tack Jonas Torrestad, Anita med personal, och Folkets Hus Kulturhuset för allt praktiskt stöd, som gör att folk kommer år efter år!
● Tack till våra samarbetspartners:
Amigo Ink Tattoo Parlor
City Trollhättan
Integrationsforum Adb Trollhättan
Folkets Hus Kulturhuset
One Stop It
Studieförbundet Vuxenskolan Väst
Remember Me
Subkultfestivalen
Trinax
Trollhättans Riksteaterförening
Trollhättans Stad
● Tack till våra sponsorer:
Arena Älvhögsborg
Autocom Diagnostic
Backstage Rockbar
Centerpartiet Trollhättan
Eidar, Trollhättans Bostadsbolag
Flora
GKN Aerospace Sweden
Handels
Hyresgästförenigen
Högskolan Väst
ICA Matmor
IF Metall
IUC Väst
Jätten Cater
Kraftstaden Fastigheter
Kunskapsförbundet Väst
Liberalerna Trollhättan
LO
Miljöpartiet Trollhättan
Moderaterna Trollhättan
Siemens
Socialdemokraterna i Trollhättan
Partaj
Svenska kyrkan Trollhättan
Unionen
Vbg Group Truck Equipment AB
Vänsterpartiet Trollhättan
Västtrafik
● Och ett privat tack från mig: Mamma, Johan, Mattias, Linda, Erik, Gud, jungfru Maria, alla vänner och bekanta som peppar och stöttar. Utan er hade jag kraschat för längesen!
Och till sist, men egentligen kanske först och störst, er alla: alla som gick i paraden, kom till parken eller festade loss på kvällen! Alla er som ville men inte kunde eller vågade gå! Alla er som på olika sätt stöttar oss och kommer med hejarop och uppmuntrande ord.
Som jag sa i mitt tal:
Ar scáth a chéile a mhaireann na daoine —
Vi lever i varandras hägn!
Tack!